Pipers Hill

Det har hänt saker!

Publicerat av Robert den 09 December 2011 klockan 11:44

Det här med att ha barn samtidigt som man renoverar samtidigt som man bloggar fungerar sisådär. Två av sakerna fungerar men den tredje blir en smula åsidosatt. Dessvärre blir det bloggen som får lite mindre uppmärksamhet, vilket märks på inläggsfrekvensen. Pipershill-bloggen är emellertid inte död, den uppdateras bara lite mindre frekvent.

På barnfronten händer alltid saker och även på renoveringsfronten har det hänt en del. Projekt måla-alla-bruna-saker-vita inleddes ju redan innan vi flyttade in genom att Hannah målade fönsterkarmarna i köket vita. Projektet låg sedan vilande tills det var dags för nedervåningen att få samma behandling i våras.
Nu har turen äntligen kommit till övervåningen, men mer om det om en liten stund – först ska vi summera ett par guldkorn från den gångna hösten!

Ett annat projekt som skjutits på sedan vi flyttade in är kattluckan till tvättstugan. Katter har som ni vet ofta en kattlåda, och denna placerar man gärna lite avsides. I vårt fall står den i tvättstugan, och detta medför att vi alltid måste ha tvättstugedörren på glänt. Halvdrygt när tvättmaskinen låter och värmeväxlaren knäpper, och dessutom är ju inte tvättstugan husets vackraste rum. Tanken var att lösa detta genom att sätta in en kattlucka.
Vi har pratat om kattluckan sedan vi flyttade in, men det var först när Elliot fick eget rum som projektet tog fart. Detta eftersom Elliot då fick gamla tvättstugedörren till sitt rum (för att matcha grannrummets dörr) och vi satte in en annan dörr till tvättstugan – en dörr som först fick genomgå en makeover.

Att bara ha ett hål genom dörren är inte min grej, det måste finnas lite stil och finess. Således bestyckades “luckan” med hörnlist och hela dörren målades i samma vit som dörrposterna.

Ett annat projekt som dragit ut en hel del på tiden är hallen på nedervåningen. Den är numera färdigställd, eller åtminstone nära nog. Det saknas färg på ett par hörnlister och ett par trösklar har inte kommit på plats, men valven har målats vita, hörnlisterna har monterats och golvsocklarna sitter på plats! Allt detta arbete, tillsammans med målandet av dörrposterna på övervåningen skedde under två Elliot-fria dagar under hösten – ett bevis på att vi fortfarande kan renovera i snart-flyttar-vi-in-hastighet om vi bara vill!

Värt att veta om PL400 är att man bör försöka undvika att få det på fingrarna. Inte för att det är farligt eller så, men att få bort det är hopplöst…

Efter att ha limmat listerna, tagit bort överflödig PL400 med fingrarna, tvättat fingrarna med tre olika lösningsmedel och ristat in i väggen att jag aldrig mer ska torka bort PL400 med fingrarna såg det ut såhär på nedervåningen:

Vidare har det sedan vi lade golv i hallen nere varit ett hål i golvet eftersom trappan gjorde det omöjligt att lägga ett helt golv. Således tillverkades en pusselbit för att fylla tomrummet.

På samma sätt som det var ett hål i golvet brevid trappen var det ett hål i golvet vid dörren in till Elliots rum, eftersom den dörren inte fanns när golvet lades. Ytterligare en pusselbit att lägga med andra ord!

Nåväl, mer intressanta än så blir inte icke-hål i golvet är jag rädd. Vidare till den numera lite ljusare övervåningen!

Hannah drog ju som det rapporterats tidigare igång ett projekt som innebar att måla varenda svartbrun yta i huset vit, ett projekt som visade sig vara något mer omfattande än det verkade. Nu har turen kommit till övervåningen, och tack vare mor och far Ohlzon som ställde upp med barnvakt under en hel helg kunde hela övervåningen klaras av på ett bräde. Detta inklusive konstruerandet av ett nytt fönsterbräde som inte skriker 90-tal.

Här är de gamla fönsterbrädena ett minne blott och en ny, heltäckande fönsterbräda är under produktion. Den nya brädan löper hela fönstrens totala bredd, och under varje lampa finns ett hål med kabelkanal under. Detta innebär färre synliga kablar och fler nöjda Robertar.

Det är för övrigt inte helt lätt att göra ett fönsterbräde som på millimetern ska passa i tre olika fönster, men med rätt mängd noggrannhet och precision går det alldeles utmärkt.

Vidare var det dags att måla inte en, inte två utan tre dörrposter. Att måla tre dörrposter tar ungefär lika länge som att virka en motorväg, men är betydligt tråkigare. Två lager grundfärg, två lager ytfärg och två krampanfall i penselhanden för att få helvitt!

Jajjemen, ni har så rätt. Visst är det Joe som ligger och tar ett lut nertill i bild.

Och nu, det ni alla väntat på. Vi tar tidsmaskinen fram till kvällen den 9:e December samma år. Det blåser utav helvete ute, det är fyra grader varmt och det känns ironiskt nog mer som svensk midsommar än svensk December. Trots detta har jag, med något bristfällig kamerautrustning, lyckats föreviga slutresultatet.

(Ni vet hur folk med systemkameror alltid skryter om att batteriet håller i en evighet? Det håller i en evighet, sedan tar det slut.)

Ja, ni har helt rätt. Dörren ska ha ytterligare ett lager färg, men någon dåre har beställt svensk vinter så det regnar på tvären ute vilket gör det halvsvårt att måla dörren… Dörren är för övrigt rollad, övriga ytor är målade med pensel. Penseln i fråga är en förhållandevis dyr lackpensel från Beijer Byggmateria,l men den är värd varenda krona med tanke på hur snyggt färgen flyter ut och hur lätt det är att få färgen där man vill ha den och ingen annanstans. En pensel som är snedskuren rekommenderas, väldigt skonsamt för handlederna och förträfflig när man ska komma åt i hörn.

Att måla alla mörka delar vita är något vi skulle ha gjort först av allt, jäklar vilken skillnad!

Färgen vi kör med kommer från Byggmax och heter Listvit. Färgen har klyftigt nog exakt samma kulör som listerna, rinner ut som den ska och täcker förhållandevis bra. Kostar en förmögenhet gör den inte heller, rekommenderas!

Trädgården får sig en makeover!

Publicerat av Robert den 14 June 2011 klockan 11:37

Trädgården är lite av ett eftersatt område på Pipers Hill. Den fick sig en rejäl skopa kärlek när vi flyttade in, och hustomten ser efter den med jämna mellanrum men det har inte gjorts om speciellt mycket. Åtminstone inte om man jämför med insidan av huset som mer eller mindre helt bytts ut sedan vi köpte huset.

Något som varit ett problem ända sedan dag ett har varit nedfarten till “mellanträdgården”, dvs. den del av trädgården som man hamnar på om man går ut genom altandörren. Det går givetvis bra att kliva ut genom just altandörren men detta kräver att man går inomhus, något som inte fungerar helt bra ihop med t.ex. skor.

Några av er minns säkert att det tillkom en trapp från gästparkeringen förra säsongen – Nu var det dags att följa upp med en trapp ner för hela slänten!

Eftersom det är hyfsat lurigt att köra “padda” i en slänt har jag inte packat underlaget mer än med fötterna, vi får väl se om någon enda av plattorna ligger som den ska efter nästa vinter… Hur som helst är det fantastiskt svettigt att gräva i gräs blandat med sprängsten, och det var lite julkalender att lyfta på grästovorna. Någon lucka 24 blev det inte men under ett par av luckorna hittades mer-än-lagom stora stenar som var ett smärre dagsverke att få bort och fylla upp efter.

Ett annat projekt som det talats om väldigt länge är utslätningen av nivåskillnaden mellan baksidan och nedre trädgården. När vi köpte huset var nivåskillnaden uppdelad i ett antal etager. Det hade varit jättefint om någon gjort ordentliga nivåer som var avdelade med stenplattor eller liknande men nu var det inget annat än jordkobbar med pallkragar på och det tilltalade varken mig eller Hannah.

Slätt och jämnt ska det vara, men vägen dit är dessvärre varken jämn eller kort eftersom det går åt ganska mycket blod, svett och tårar för att åstadkomma det. Iom. trappens färdigställande blev det emellertid en hel del gräs med tillhörande jord över – perfekt för slänten!

Som ni ser finns inga spår av arsenikdränkta stockar kvar, tack och lov.

Jag skulle ljuga om jag säger att det inte känns en smula tröstlöst att bara ha slätat ut en femtedel av slänten men Rom byggdes inte på en dag.

På tal om Rom så har Hannah förresten gått loss med hammare och kofot på vår verandatrapp. I likhet med många andra efterkonstruktioner på Pipers Hill är delar av verandan fuskbyggen. Fuskbyggen som Hannah helt sonika bestämde sig för att ge en jäkla massa stryk.

Jag blev lite inspirerad av Hannahs dräpande av veranda och rycktes med en smula. Vi har länge irriterat oss på bänkarna på verandan. Bänkarna som varken är snygga, praktiska eller smidiga. De är bara stora, illa måttade och fyller inget direkt syfte.

Fönstret på bilden ovan är förövrigt fönstret till toaletten med kvällssol. Kom ihåg att alltid verifiera att det finns minst en toalett med kvällssol innan ni köper hus!

I förra posten hintades det om att det byggdes om i garaget, det har nämligen tillkommit en ordentlig arbetsbänk! Byggd i fullständigt överdriven anda med rejält tilltaget virke och onödigt tjock plywoodskiva som arbetsyta står den pall för det mesta.

Bänken är i dagsläget betydligt mer välfylld av alla möjliga verktyg och maskiner. Bland annat denna:

Utöver figursågen huserar ett skruvstäd, en slipmaskin, en borrmaskin och en geringsåg på bänken. En bild på detta lär dyka upp vid senare tillfälle.

Det var en spretig men välbehövlig uppdatering av läget på Pipers Hill! Over and out.

Renovering, andra varvet!

Publicerat av Robert den 21 May 2011 klockan 02:23

“Nu jäklar!” tänker ni, “Finns det fler som uppmärksammar Pipershill-bloggen än spambotarna som har en förkärlek till kommentarsfunktionen?” Jomenvisst, jag har inte lämnat bloggen åt sitt öde, jag känner bara att den börjar bli gammal nu, den måste börja klara sig lite själv. Och se bara; den har inte bränt ner huset, inte sprängt brevlådan och framförallt inte druckit upp all cola i kylen. Den har förvisso inte heller bloggat på egen hand, men jag känner inte att jag kan begära mer än att den håller ställningarna när jag är borta.

Hur som helst; Sovrummet renoverades för snart ett och ett halvt år sedan, men Hannah beslutade i våras att det redan var dags att renovera det igen. Denna gång skulle samtliga fönsterkarmar och dörrposter målas vita.

Det har tyvärr inte tagits någon in-action-bild på en penselbestyckad Hannah (som förövrigt målat rubbet) så ni får tro mig när jag säger att hon är grym på att slaska vit färg på tragikbruna fönsterkarmar och dörrposter!

Jag törs nästan säga att uppgraderingen från svartbrunt till vitt är den detalj som gjort störst skillnad när det kommer fräsch-känsla. Jag tyckte för all del att det såg schysst ut innan också, men när man jämför bilderna sida vid sidan märker man vilken skillnad det blir. Jämför bara med bilden från december 2009:

Nog om det vita, visst att det är schysst men ni får ytterligare en dos när den nya tvättstugedörren sitter på plats så att jag äntligen kan visa lite efter-bilder på hallen nere… De av er som är svart-vit-blinda och således inte såg någon skillnad på fönstret och dörren lade istället märke till att de gamla (allt är relativt) sängborden var borta.

Våra sängbord fyller egentligen bara ett enda syfte: Vi förvarar laddande telefoner tillika väckarklockor på dem. För att fria upp lite golv- och väggyta byggde jag en 30cm djup möbel med precis samma bredd och höjd som sänggaveln. Sängen sticker självklart ut 30cm längre i fotänden men det blir väldigt mycket luftigare utan sängborden. Sladdarna till vänster om sängen ska dras i golvlisten, jag har bara inte kommit dit ännu…

Jag fick för övrigt följande flaskpost i veckan:

Have I got some good news for you Aðalbjörg, the pictures from Elliots room are just in!

Mössan kommer för övrigt från AnDa Design och finns att köpa på bland annat Ica Kvantum, eller via hemsidan.

Vidare har hustomten varit här och slitit upp ett gäng ruttna slipers i trädgården som sedermera förpassades till tippen. Ni som slaviskt läst bloggen från start vet att hustomten och min farfar är samma person, övriga vet det nu. De som slaviskt memorerat alla detaljer vet att min farfar är 87 år gammal men det hindrar inte honom från att kånka runt på järnvägsslipers. Jag förbjöd honom att dra upp dem till övre trädgården, det hjälpte istället Micke och Bosse till med, och Pimpen hjälpte till med transporten till soptippen.

Värt att veta när man slänger slipers är att det är miljöfarligt avfall som ska kastas i containern för impregnerat virke.

Med de arsenikdränkta barkbitarna ur vägen finns det en rimlig chans att få fason på trädgården. Målet är att få till en slänt på baksidan snarare än de etage som finns i dagsläget. Det lär krävas blod, svett och tårar, men skam den som ger sig!

Nu tänker ni “Shit i helsike vad mycket de hinner med trots att de har en ettårig huligan hemma som springer runt och äter fjärrkontroller och kräks välling på Playstationen” men jag ska dra hybrisen till nya nivåer med en liten lista på ytterligare saker som är fixade:

• En vattentunna har målats ljusgrå och ställts på plats för att slippa dagvatten som rinner ner utmed husgrunden
• Uteplatsen har kompletterats färgmässigt och är numera helt vit invändigt
• De vita penseldrag som något stolpskott kladdat dit på uteplatsens utsida har målats över med röd färg (tack till grannen för färgen!)
• En ny, heltäckande skjutdörr har monterats vid trappen – 100% Ohlzon Design!
• Inte mindre än fyra extra eluttag har monterats över köksbänken eftersom det aldrig finns något %”#&! uttag ledigt när man behöver det (tack Pimpen!)
• Golvlisterna i sovrummet sitter äntligen på plats

“Omöjligt” tänker ni, men med mina sanslöst fina vänner, en farfar som är så awesome att han nästan hamnar i omloppsbana och en hel del egen envishet går det faktiskt!

Nu upptäckte jag precis att klockan är 02:20 och Elliot förväntar sig att jag kliver upp och ger 110% vid runt 07:00 så det är bäst att jag rundar av här…

Teaser: Det är ombyggnation på gång i garaget

Elliots rum

Publicerat av Robert den 24 March 2011 klockan 12:10

Efter att ha konverterat våra fyra rum och kök till fem rum och kök har det blivit dags att göra ett faktiskt rum av de fyra väggarna. Hannah har som jag tidigare nämnt bestämt att Elliot ska ha en fondvägg prydd med husets dyraste tapet, en Dinosaurietapet för 595:- rullen… Ja, det är giraffer på den också.

Arbetet började emellertid inte med fondväggen, utan med förarbetet. Förarbete vet vi ganska exakt vad det innebär vid det här laget; rivande, spacklande, slipande och uppsättande av Easy Cover innan det är dags för ett par varv med rollern.

Jag har sagt mycket om Easy Cover här på bloggen, men en sak jag tror jag utelämnat är hur förbannat svettig man blir av att sätta upp den. Mängden svett som utsöndras räknas ut enligt följande:

( [antal meter som ska monteras] / [antal liter lim som används] ) * ( [antal penselstrykningar som krävs per våd] + [rumstemperaturen]^2 / 10 )

Jag förstår att det låter lite invecklat, men det går ungefär 50 penselstrykningar per våd. Resten är ju helt självklart, och lite snabb huvudräkning förtäljer att jag utsöndrade ( 10 / 5 ) * ( 50 + 21^2 / 10 ) * 5 = 941 milliliter svett under arbetet. Således är det viktigt att ha rikliga mängder cola tillgängligt under arbetet. Någon tycker säkert att pilsner låter som en bra idé, men det slutar oftast med att man någonstans halvvägs in i ekvationen kommer fram till att pilsner var betydligt roligare än sniffsäkert lim.

Hur som helst, Easy Cover åkte upp på samtliga väggar, även den som senare ska bli fondvägg. Detta för att jämna till de små små ojämnheter som kan finnas kvar trots minutiöst spacklande av väggen, men även för att tapeten ska fästa så bra som möjligt.

Skarpsynta läsare noterar att det sitter en dörr på plats på bilden ovan (men jag klandrar inte er som missade den, det är förbannat svårt att se något annat än Hannahs psykotiska blick på bilden). Att montera ett dörrvalv låter som en småsak men om man försöker passa in det i ett hål av inte-helt-rätt-storlek i en bärande betongvägg kan det visa sig vara en ganska omfattande operation. På plats sitter den i alla fall och vi har sedan tidigare bestämt att samtliga dörr- och fönsterkarmar ska målas vita. Köksfönstren är redan vita, men Elliots rum blir det första som får vit dörrkarm!

På tal om vitt så har vi vid det här laget målat väggarna vita. Som vanligt tänker man att “det räcker med två strykningar” men att ljuga för sig själv har man inget för. Tre gånger ska det målas, annars har man inte gjort det ordentligt. När man målar väggar och tak kan man applicera en variant på tidigare nämnda ekvation, men den går jag inte igenom här. Ni får helt enkelt tro mig när jag säger att man svettas som ett paket sorbet i solsken.

Det ser säkert ut som att vi får förbannat mycket gjort på en enda dag men man får dela upp renoverande med småbarn i huset. Första månaderna i huset fick vi såhär mycket gjort varje dag, nu har det tagit en månad. Bebisar är för övrigt skitkassa på att hjälpa till med renovering. De når inte ett skit eftersom de är en halvmeter långa, de har ingen känsla för kvalité, sover på arbetstid, käkar verktyg, vill ha lunch fyra gånger om dagen och de förstår inte alls vilket verktyg som används till vad. Se därför till att få det mesta av renoveringen klart innan eventuella barn kommer in i bilden.

Tapeten (den som kostade 595:- per rulle ni vet?) var förövrigt fullständigt värdelös. Mönsterpassningen var skitkomplex, varannan våd skulle skäras annorlunda men det fanns inga som helst indikationer på baksidan, något som finns på vilken billig skittapet som helst. Ännu sämre blev humöret när vi insåg hur mycket tapeten svällde och sträckte ut sig när den limmades. Värdelöst skit, och jag kan dessvärre inte rekommendera Sandbergs tapeter till någon överhuvudtaget. Möjligen som dasspapper, om man verkligen inte har något annat till hands.

Efter detta följde delen som ofta glöms bort/ignoreras/förträngs; Montering av tak- och golvlister. Så ej denna gång! Lister köptes in, kapades och monterades inom loppet av tre dagar. Vi behöll golvet som låg i rummet sedan tidigare då det var ett laminatgolv av ganska schysst kvalité. Jag skulle kunna bjuda på en efter-bild men det finns några saker som ska göras innan det blir några efter-bilder, exakt vad blir en liten surprise (och sådana blir ju bäst om man inte avslöjar dem).

Det känns alltid skönt att vara klar med ett rum, men det var något speciellt att färdigställa detta rum. Äntligen är Elliot hemmastadd och vi kan börja röja iordning på undervåningen som varit något av ett mayhem senaste året i och med att vi renoverat mer eller mindre permanent. Gött!

Fem rum och kök

Publicerat av Robert den 01 February 2011 klockan 10:39

I min familj har vi något som kallas för Ohlzon-kvarten. Ohlzon-kvarten är de 15 minuter man helt legitimt kan komma för sent utan att skämmas. Inför arbetet med att smälla upp väggen som i framtiden ska bli Elliots fondvägg dök föräldrarna Ohlzon…

Efter den traditionella halvtimmesceremonin genom vilken man hälsar på Elliot påbörjades arbetet nere i “gröna rummet”. Först av allt tog vi upp “utsidan” av dörren, något som dammade mer än en större bibliotekariekonferens. Nästan.

Redan innan vi hunnit börja med själva väggen hade pappa lyckats vända till, trots att det inte fanns något att spilla. Själv hävdar han säkert att det inte bara var han som drog med sig gipsdamm upp till övervåningen, men vi vet ju alla hur det brukar låta när han spillt ut någon…

Medan Hannah och Elliot sanerade övervåningen skred vi till verket på undervåningen. Eftersom vi inte gillar fuskbyggen kapade vi upp ett spår i laminatgolvet så att balken ligger dikt an mot spånskivan utan något som ligger emellan och riskerar att svikta. Likadant i taket, där kapades skugglisterna ur med Joes, multitoolens, hjälp.

Ungefär så spännande är det att bygga en vägg. Inte alls lika gastkramande som höjderna när vi lade plåttak. Inte samma cliffhanger-effekt som när vi mätte fukt i grunden. Ingen skräckblandad förtjusning som den när vi slet bort bröstpanelen i sovrummet. Bara platta tråkiga träytor.

Det ska dock bli ändring på detta så småningom, Hannah har köpt vit färg som ska pryda fönstren och jag kan snart inte slå dövörat till längre när hon tjatar om girafftapeten. Nedrans.

Vi är tillbaka på ruta ett.

Publicerat av Robert den 23 January 2011 klockan 10:35

Minns ni ett inlägg från den 15:e maj 2009 som handlade om destruktion? Vi är tillbaka där igen, fast en våning ner. Ganska exakt en våning ner i förhållande till valvet faktiskt.

Hur som helst, Tormund är tillbaka, och han är jäkligt sugen på gips. Det aktuella projektet grundas i att vi fått tillökning hemma, en liten vandal vid namn Elliot. Elliot vill som de flesta barn ha ett eget rum att tryna, stöka ner och ha magsjuka i och då är det ju bara för mig att ta min roll som förälder och bygga honom ett rum.

Vi har i dagsläget två stora rum på bottenvåningen, det ena är vårt sovrum och det andra är ett något större rum som nu ska delas av i två smårum. När huset byggdes 1990 var man såpass klyftig att man tog upp ett extra dörrvalv och förberedde det stora rummet för att delas av i framtiden. Det enda vi behöver göra är således att massakrera upp ett hål i den ena väggen, och sätta upp en vägg mitt i rummet.

Vi börjar i den ekonomiska änden; Vad kostar det att bygga en vägg som är 3,25 meter lång och 2,30 meter hög? Jag handlade spånskivor på Byggmax och reglar på Beijers (eftersom reglarna på Byggmax påminde mer om Schweiziska alpvägar än byggvirke) och slutsumman blev följande:

• Spånskivor för båda sidor av väggen – 900kr
• Balkar för både vertikal och horisontell montering – 370kr
• Skruv – 100kr

Det kostar alltså ingen förmögenhet att sätta upp en vägg. Vad som kostar en förmögenhet är däremot att låta Hannah välja tapet, för tapeten som hon har i åtanke kommer sannolikt kosta mer än väggen den sitter på (men det är giraffer på den så “den får kosta vad den kosta vill, han ska ha den!“, ni vet hur kvinnor är… ).

Hur som helst, materialet köptes in i veckan och igår var det dags att skrida till verket.

Att sticksåga i en hastighet som fått vilken MC-polis som helst att sätta kaffet i halsen dammar emellertid lite. Ganska mycket. Väldigt mycket. Den elaka sticksågen har anslutning för dammsugare, men vår byggdammsugare (som inte alls är en byggdammsugare, det är en stackars Electrolux Clario, samma modell som Nils Karlsson Pyssling har hemma) orkar inte riktigt suga i samma hastighet som sticksågen sprutar gipsdamm i alla riktningar. När jag började få svårt att se väggen för allt damm gav jag upp och öppnade fönstret.

När dammet lagt sig konstaterade jag att det skulle bli lurigt att köra med sticksågen då det var väldigt tight mellan träramen som håller gipsskivan på plats och betongen som håller övervåningen på plats. Då slog det mig; Jag har ju unnat mig själv Guds gåva till hemmafixaren, en Bosch PMF 180E.

Seriöst. Alla hemmafixare med någon form av självkänsla behöver en sån här.

Den gör allt. Den sågar, slipar, kapar, diskar, lagar mat, går ut med hunden, följer med frun på mellandagsrea och är i ärlighetens namn det enda som gör ett mer påfrestande ljud än ett fruntimmer som fått i sig ett par glas vin för mycket. Den är magisk, och efter lite Googlande fann jag att Joe Labero faktiskt använder Bosch PMF180E i majoriteten av sina trick. Joe. Så får han heta, min PMF180E.

Det var inga som helst problem att köra med Joe i gips. Hastigheten är något lägre än med sticksågen men det dammar inte en tiondel så mycket och det är betydligt lättare att finlira.

Idag (detta skrivs söndag morgon, arbetet gjordes igår lördag) ska vi slå upp väggen som delar rummet och med lite tur, om tid finnes, stoppa dit en dörrkarm i det nyfunna valvet.

Det ryktas även att någon bytt ut hyllan i förrådet/serverhallen, men det hinner vi inte dokumentera nu. Den som spar han har!

Chuck Norris

Publicerat av Robert den 16 January 2011 klockan 04:59

Många undrar säkert vad i hela friden som pågår egentligen. Eller snarare vad som inte pågår, varför det inte händer något här på bloggen.

Jag ska säga som det är: Chuck Norris har hållit bloggen som gisslan och krävt fyra fartygslaster kladdkaka i lösensumma. Det tog Hannah flera månader att baka all kladdkaka, men nu är det äntligen gjort och bloggen är tillbaka i våra omsorgsfulla händer.

Här hemma har det emellertid inte hänt jättemycket på renoveringsfronten, framförallt eftersom vi varit förkrossade över bloggens livssituation. Nu är allt i sin ordning igen, och jag bjuder på följande bild som en liten teaser för vad som kommer att hända kommande helg.

Vi hörs snart igen!

Plåttak!

Publicerat av Robert den 15 September 2010 klockan 09:28

Taket över vår uteplats har varit en tämligen sorglig historia. Och då menar jag inte sorglig som i “hundvalpar som lämnats ensamma i skogen” utan mer som svenska filmer är överlag, sorgligt dåliga. Taket har bestått av 7-8 småbitar som skarvats ihop på alla möjliga håll för att täcka hela ytan. Som om inte det vore nog var taket fullt av hål i nockarna, vilket antyder att taket var begagnat redan när det lades. Det såg dessutom ut att vara hämtat direkt från Kaiser-Wilhelm-Gedächtniskirche och även om rinnande vatten anses vara en självklarhet i ett modernt hem är kanske inte uteplatsen stället man föredrar att ha det.

Hur som helst, i början av augusti såg jag till att handla på mig fem Plannja-takplåtar från Beijers, för att äntligen få ett tak värt namnet. De kommande tre veckorna bestod av regn. Regn, regn, mer regn och ännu mer regn. En dag i slutet av augusti skymtades dock solen en kort stund och vi tog tillfället i akt att lägga tak.

Efter demontering av den horribla takplåten som såg ut att ha spenderat större delen av ett sekel på taket noterades att bärläkten inte alls var så dålig som vi befarat, bevisligen hade taket gjort någon form av nytta – skönt!

Efter ett rejält städvarv var det bara att börja lägga det nya taket på plats. Eftersom Martin och jag kapade till takplåtarna redan två veckor tidigare gick det snabbt och enkelt. Takplåt går förövrigt utmärkt att kapa med en sticksåg och ett rejält sågblad (i detta fall ett Dewalt).

Det blir inte mer spännande än så att lägga tak, men resultatet blir förbaskat fint. Minimalistiskt, på något sätt.

Fuktvärden

Publicerat av Robert den 06 September 2010 klockan 09:03

När vi köpte huset visste vi om att fuktvärdena i golvet nere var något förhöjda, 18.3% vilket skall ställas i relation till 17% som är något av ett “gränsvärde” för när mikrobiell påväxt kan ske. Jag har dock fått förklarat för mig att det är i absolut värsta scenariot 17% relativ luftfuktighet ger mikrobiell påväxt (det är alltså ett finare uttryck för mögel), och det är först uppåt 20-25% man i regel får mögelproblem.

Vi tog en liten chansning när vi köpte huset, vi budgeterade för omfattande dränering och renovering om det skulle visa sig att fukten var ett problem. Vi bestämde att vi skulle vänta något år och sedan göra en ny mätning för att se hur situationen utvecklats.

Idag var således Anticimex här och borrade hål i väggar och golv, närmare bestämt tre nya hål utöver de två som fanns sedan förra mätningen.

Efter någon timmes mätande lämnade Per, som besiktningsteknikern hette, domen; En relativ fuktkvot på 14.7% som högst. Detta var fullt normalt, med goda marginaler upp till gränsen på 17%. Den enda förklaringen till de höga värden som uppmättes vid förra besiktningen som Per kunde komma på var att det tydligen var 28 grader varmt i huset vid besiktningen, och att det skulle kunna leda till kondens mellan golvet och plasten som ligger på betonggrunden. Detta i kombination med det helt täta plastgolvet gjorde att fuktigheten ökade.

Vi klagar inte precis. Vi chansade när vi köpte huset, och fuktvärdena gjorde definitivt sitt på prislappen. Nu visar det sig att chansningen föll väl ut, och jag kan äntligen sova gott. Det är inte utan att jag har legat och funderat på den förbaskade grunden och de förhöjda värdena både en och två gånger. Och framförallt, äntligen kan vi lägga ett nytt fräscht golv istället för det inte fullt så vackra plastgolvet! Wee!

Ett par före-bilder

Publicerat av Robert den 04 September 2010 klockan 09:23

Jag bytte nyligen iPhone och gick då igenom alla bilder tagna med den gamla telefonen, och hittade två före-bilder som jag måste dela med mig av.

Först ut är pizza-valvet, som jag inte tror kommit med ordentligt på bloggen. Jag ska låta bilden tala för sig själv men måste säga Vem i hela friden är sjuk nog i huvudet att konstruera något sånthär?

En annan före-bild som dök upp var en från garaget. Från garaget som det såg ut för ungefär ett år sedan. Det ser inte lika illa ut som pizza-valvet (för ärligt talat, få saker ser så illa ut) men åtminstone jag grips av en liten smula panik när jag ser röran på bild.

Uteplatsen har förresten fått ett nytt plåttak, men det tar vi i nästa inlägg.